Ulrik Franke and Carolina Vendil Pallin, FOI

Det ryska parlamentsvalet 2011 och presidentvalet 2012 utlöste vågor av protester. Under dessa hän­delser användes Internet flitigt i politiska syften: information och uppmaningar spreds, demon­stra­tionsdeltagare samlades med crowdsourcing och protester dokumenterades på nätet, inte minst i skyddssyfte.

Även om Internets politiska roll inte ska överdrivas stod det allt klarare att det statskontrollerade TV-mediet började tappa sitt monopol på att forma allmänhetens verklighetsbild – åtminstone inom den framväxande urbana medelklass som kunde använda Internet för att hitta alternativ information.

Den ryska internetpolitiken och statsmakternas svar på nätbaserad politisk aktivism antyder också att makthavarna ser Internet som en politisk kraft att räkna med.

Ett antal lagar används för att cen­surera och förhindra oönskat innehåll på nätet, till exempel den federala lagen ’Om åtgärder mot extre­mism’ och lagen om den så kallade ’svarta listan’ som trädde i kraft i november 2012.

Vidare framkom under senare delen av 2012 tecken på att staten i ökande utsträckning genomför informationskampanjer där man blandar övervakning, egen information och fysiska åtgärder för att trakassera och störa oppositionen.