Den inflammerade debatten om Estonia väcker frågor
Replikationsproblem ökar inom forskningen
Nya uppgifter om Estoniakatastrofen samlar kritiker
Svensk vargpolitik är en skam
Tona ner glamouren kring Nobelmiddagen i TV
Kommunikologi och pseudovetenskap

Den inflammerade Estoniadebatten

Varför uppstår det en så hätsk kritik från vissa massmediafolk när en grupp journalister och dykare lovordas för sina insatser när de har gjort nya upptäckter kring Estonias förlisning?

Att misstänkliggöra dem som lägger ner tid, kraft och pengar på att fortsätta att undersöka vad som faktiskt orsakade katastrofen gör åtminstone mig fundersam.

Vad är då syftet med dessa utfall? Är det att torgföra att Estoniakatastrofen är färdigutredd och att istället insinuera att fler granskningar enbart bidrar till att skapa myter och konspirationsteorier.

Slutsatsen tycks då vara att vi alla ska lägga Estoniakatastrofen bakom oss, lägga den till handlingarna för gott.

Men bakgrunden till det fortsatta intresset för Estoniakatastrofen är ju att många människor fortfarande är frustrerade inför de förklaringar till katastrofen som har presenterats och att många frågor kring händelsen faktiskt fortfarande är obesvarade.

Det är ganska många i Östersjöområdet, svenskar och balter, som fortfarande anser att det som hände vid Estonias förlisning faktiskt kräver ytterligare granskning. Det här kan naturligtvis göras på olika sätt.

Efterforskning och granskning kräver ju också att man börjar med att ställa frågor. Förhoppningen är att få svar. Men det är ju inte något man kan vara säker på. Men frågorna måste ställas.

Vilka är då dessa aktörer? Det finns en rad människor med olika intressen som är engagerade i Estonias öde.

Det handlar inte minst om experter inom olika områden, men också om forskare, myndigheter, intresseorganisationer, anhöriga, massmedia och även vanliga tyckare.

Kenneth Leverbeck redaktör oktober 2023

Replikationsproblem ökar inom forskning

Under senare år har forskare inom den akademiska världen upptäckt allt fler vetenskapliga studier som inte går att upprepa eller att upprepningarna inte ger samma resultat.

Det handlar om forskare som försöker återskapa andra forskares resultat genom att göra om deras experiment med samma metod men inte lyckas. Ofta rör det sig om mindre metodfel men det här spelar ändå roll.

Problemen med att replikera forskning, dvs upprepa studier, avslöjades först inom socialpsykologi, farmakologi och ekonomi. Enligt den välkända tidskriften Nature förekommer det sådana problem även inom andra discipliner.

Stephan T. Ziliak och Deirdre N. McCloskey gav redan 2008 exempel på brister i reproducerbarhet inom forskarvärlden. De granskade 369 artiklar inom ekonomi. Forskarnas granskningar visade att i endast cirka en av fyra studier stämde deras resultat med dem som presenterades i de ursprungliga artiklarna.

När forskare har gjort sina experiment och presenterat sina resultat i rapporter så ska även andra forskare kunna upprepa dessa i nya experiment. Inom forskarvärlden är den här möjligheten att kunna reproducera tidigare experiment en central del av den vetenskapliga metoden.

Brister i pålitlighet hos forskningsresultat kan inte enbart ge problem inom akademien men de kan också leda till att samhällets utveckling påverkas, genom att exempelvis myndigheter. politiker och allmänhet får felaktiga råd.

Forskarvärlden.se

12 oktober 2020

Nya uppgifter om Estoniakatastrofen samlar kritiker

Nyligen upptäckte och filmade en grupp dykare ett hål i Estonias skrov. I ett gemensamt uttalande skriver nu Sveriges, Finlands och Estlands utrikesministrar att de har kommit överens om att utvärdera de nya uppgifterna.

Kritik kommer nu också från överlevande, marina experter och allmänhet, mot haverikommissionens slutsatser från 1997 om vad som hände när Estonia sjönk.

Det är nog dags för den svenska regeringen och även svenska myndigheter att ta fasta på dykarnas upptäckter och kritikernas synpunkter.

852 människor omkom, varav 757 saknas, av de 989 som fanns ombord när fartyget Estonia förliste i Östersjön, mellan Tallinn och Stockholm, den 28 september 1994.

Estonia ligger på internationellt vatten men skyddas av en speciallagstiftning om gravfrid som har undertecknats av bland annat Sverige, Estland och Finland.

Tre experter inom skeppsbyggnad och marin teknik som nyligern intervjuades i morgontidningen DN konstaterar att nya undersökningar krävs.

Jan Grönstrand civilingenjör. arbetade under 1990-talet med ubåtskonstruktion inom den svenska Försvarsmakten.

Han tror inte att hålet kan ha uppkommit på annat sätt än genom en ubåtskollision. Att det lossade bogvisiret skulle ha slagit upp hålet är en omöjlighet, menar han.

Teorin om att hålet skulle ha uppstått där fartyget slog i botten är inte heller sannolik. I en dokumentation av platsen beskrivs botten bestå av mjuk lera och utan klippor.

Jan Grönstrand tycker inte att den svenska haverikommissionen ska vara med i en ny undersökning. Den ska vara internationell.

Olle Rutgersson, professor i skeppsbyggnadsteknik, delar också uppfattningen att en vidare undersökning är nödvändig.

Han tycker dock inte hålet ser ut som en kollisionsskada. Han tror istället att skadan har uppkommit när fartyget träffade botten.

Anders Ulfvarson, professor emeritus i marin konstruktionsteknik, vill inte spekulera i vad som kan ha orsakat hålet, men tycker att det helt klart borde undersökas närmare.

Han har länge varit av den åsikten att haverikommissionens rapport från 1997 borde kompletteras för att utröna varför Estonia sjönk så snabbt.

ForskarVärlden.se

4 oktober 2019

Svensk vargpolitik är ett skämt

170–270 individer var den ”lämpliga” nivån för antalet vargar i landet som Sveriges riksdag beslutade om år 2013 i propositionen ”En hållbar rovdjurspolitik”.
En majoritet av riksdagens partier ställer sig bakom den bedömningen i sina partiprogram, även om vissa undviker att nämna några siffror för antalet individer.
Men den nivån får nog ses som ett stort skämt om man jämför med forskarsamhällets uppfattning om vad en genetiskt hållbar vargstam innebär och om man dessutom jämför med acceptansen för antalet vargar i flertalet andra länder i Europa.
Faktum är att Sverige intar en bottenplacering bland de 26 europeiska länder som har varg, både vad gäller antal vargar, vargantalet i relation till landets yta och vad gäller befolkningstäthet.
Många länder med mycket sämre förutsättningar än Sverige hyser avsevärt fler vargar, och dessutom i tätare stammar.
Enligt den senaste varginventeringen fanns det färre än 300 vargar i Sverige redan för något år sedan.
Vad som nu sker i landet, bland annat med misstänkt ökad illegal vargjakt och rapporter om försvunna vargrevir, går på tvärs med många medborgares uppfattning om vargens betydelse för människan och vår natur.
Vargen har varit och är en naturlig del av vår svenska natur och av rovdjursstammen i landet sedan urminnes tider och förtjänar inte att utrotas. Vargen har dessutom fått en central roll att spela i vår biotop för att hålla tillbaka ökningen av vildsvinsstammen i landet .

I Norden är situationen bekymmersam

I Sverige och Finland är vargen klassad som starkt hotad och i Norge som akut hotad. Varje land har ansvar att skydda arter som naturligen hör hemma i landet. Sverige har undertecknat flera internationella överenskommelser om skydd av arter och naturmiljöer.
Hur många vargar behöver vi? Som läget ser ut idag behövs enligt Rovdjursföreningen fler än de 300 som Naturvårdsverket sedan hösten 2015 menar är Gynnsam bevarandestatus.
Samma genetiker som Naturvårdsverket anlitat säger att Sverige behöver mellan 700 och 1 200 vargar om inte invandringen från öster fungerar.
Kenneth Leverbeck
redaktör ForskarVärlden.se

Se vidare 14 vargar skjutna i Jämtland sedan 1 oktober

Tona ner glamouren kring Nobelmiddagen i TV

Vad händer när ytligheten möter forskningen; vem vinner eller blir förlorare? Nobelfesten i Stads­huset är ett exempel på en tråkig utgång. När årets största begivenhet inom forskarvärlden, Nobel­festen i Stadshuset, av SVT, mest definieras i termer av yta och glamour.

En rad SVT-medar­betare ställer upp och rapporterar om evenemanget. Glitter, och paljetter för hela slanten! I centrum står också menyn:

Med detaljerade presentationer av rätterna. Dessutom tar TVs medarbetare upp tittarens tid med att följa gästernas intåg i salen och kommentera raden av frackar och långklänningar:

Vem för den eller den partiledaren eller ministern till bordet? Är inte prinses­san lite rund om magen? Kotterier i sin prydno.

Är hela konceptet för presentationen av Nobelfestligheten hämtat från Svensk Damtidning, Se & Hör eller något annat av dessa glamourmagasin.

Evenemanget vid utdelningen av Nobelpriset skulle väl kunna ge så mycket mer i termer av ökat intres­se för forskning och akademisk verksamhet runt om i världen om presentationen av den aktuella forskningen och Nobelpristagarnas verk­samhet fick spela en mer central roll i samman­hanget.

Varför satsar inte SVT mindre del av sina resurser på glamouren som omgärdar Nobelmiddagen och mer tid och pengar på att för tittarna presentera pristagarnas forskning och vad den kan komma att betyda för samhället.

ForskarVärlden.se , december 2017

Kommunikologi och pseudovetenskap

Pseudovetenskap är inget nytt fenomen. Den har funnits i alla tider i olika skepnader. Den senaste i raden tycks vara kom­mu­ni­kologi, ett kurskoncept för ledar­skapsutveckling.

Vetenskapsradion har studerat fenomenet och intervjuat deltagare. Många är kritiska och menar att innehållet i kurserna är oseriöst. Kurserna beskrivs som en lekstuga och jämförs med en reli­gös sekt, nämligen Scientologikyr­kan.

Chefstjänstemän i fackför­bund och kommuner har under senare tid gått igenom kurser i kommu­ni­kologi för många miljon­tals kronor. Mycket av dem medlems- eller skattemedel.

Nu menar etablerade forskare som har försökt studera kommunikologin som metod att den inte vilar på vetenskaplig grund, inte minst eftersom arrangörerna vägrar  gå med på en granskning.

Pseudovetenskap kan definieras som en lära som hävdar sig vara vetenskaplig men som inte upp­fyl­ler veten­skap­liga kri­terier. Enligt Nationalencyklopedin är pseudovetenskap en mystisk eller spe­kulativ forskning som inte är accep­te­rad av vetenskapssamhället.

Grunden för forskning är skepsis mot såväl egna som andras teorier. Riktig ve­tenskap för­utsätter att forskaren betraktar sina teorier med kritisk blick och utsätter dem för prövningar.

Den som genomfört experiment ska noggrant fundera igenom vilka okont­rollerade källor som kan ha påverkat utfallet och ska dessutom redovisa detta.

Forskaren ska söka efter de sanna svaren, oavsett vad de visar. När slutsatserma redovisas måste lika stor kraft läggas på argument som talar för liksom talar emot. Att undanhålla fakta och enbart lägga fram argument som stödjer de egna slutsatserna är ett ve­ten­skap­ligt brott.

Januari 2016

Kenneth Leverbeck

redaktör ForskarVärlden

En strid mellan integritet och offentlighetsprincip inom EU

En ny dataskyddslag har röstats igenom i EU-parlamentet. Utgångspunkten med förslaget är att stärka inte­gri­teten för människor i EU.

Men förslaget har fastnat i ministerrådet. Både forskare och företag är starkt emot den nya lagen.

Förslaget bygger på att personupp­gif­ter bara ska få användas efter samtycke, eller för klart avgränsade syften.

Men det här är ännu så länge enbart parlamentets ställningstagande. För att det ska bli lag måste förslaget också antas av mi­nisterrådet.

Förslaget till ny dataskyddslag har mött på starkt motstånd från företag som Google, Face­book, Mic­ro­soft och eBay.

Men den nya lagen  påverkar också myndighetsutövning, föreningsarbete och inte minst forskning.

Registerforskare använder sig av den in­for­ma­tion som finns samlad i de nationella dataregistren och det här berör den personliga inte­gri­teten.

Tack vare de nationella dataregistren som finns i Sverige har svenska registerforskare haft unika möj­lig­heter jämfört med forskare i många andra länder.

Registerforskning är ett redskap för medicinska forskare att skaffa sig kunskaper som leder till ut­veckling av nya medicinska behandlingsmetoder.

Det handlar om att förbättra möjligheterna att bota allvarliga sjukdomar, som exempelvis olika for­mer av can­cer, hjärt- och kärlsjuk­domar och neurologiska sjukdom.

Nu är EU på väg att föreslå ny gemensamma regler för personskyddet i Europa som kan komma att försämra den framtida registerforsk­ning­en.

Inga svenska EU-leda­möter har hittills röstat emot förslaget. Men sex socialdemokrater har lagt ned sina rös­ter.

De svenska förhandlarna har krävt att lagen utformas som ett direktiv för att säkra att yttrandefrihet och offentlighetsprincip väger tyngre än persondataskydd.

Det här kravet har hittills inte fått gehör inom EU. Parlamentet vill istället ha en förordning med en ge­mensam, bin­dande lag­text som ska gälla i alla medlemsstater.

Kenneth Leverbeck

augusti 2014

Se också Nya etiska regler hotar registerforskningen!

Frustrationen ökar vid internationella klimatkonferenser

I många länder skapar konflikterna mellan ekonomiska intressen och behoven av globala kli­mat­avtal frustration vid de internationella klimatkonferenserna.

Intresset för att skriva under internationella klimatavtal har minskat kraftigt. Sedan 2009 har många länder i Sydamerika, Afrika och Asien lämnat Kyotoprotokollet.

Motsättningarna mellan kravet på klimatavtal och behovet av ekonomisk utveckling i många länder har gjort att politikerna tvekar att skriva under avtalet.

De senaste bakslagen inom miljösamarbetet globalt visar att det behövs bättre strategier för att ro de internationella klimatavtalen i hamn.

När miljö- och klimatfrågor ställs mot nationella ekonomiska intressen saknar forskarna allt för ofta tillräckliga argument för att forskningen ska kunna hävda sig.

Det här visar att möjligheterna att skapa en hållbar samhällsutveckling globalt inte enbart handlar om teknik och naturvetenskap utan också om forskning som rör samhällsutveckling generellt.

Det behövs fler forskare inom samhällsvetenskap och humaniora som involveras i detta arbete för att vi ska komma vidare med klimatfrågorna.

Kenneth Leverbeck

Februari 2014

Se artikel Idé om globalt miljöavtal utan FN är naiv

Se vidare artikeln Klimatforskningen behöver mer av integration