September 2013

Forskningen och forskarnas villkor har förändrats oerhört under senare decennier. Den ensamme forskaren i sitt elfenbenstorn är allt mera sällsynt. Inte minst inom medicin, naturvetenskap och teknik.

Flertalet forskare ingår numera  i centrumbildningar och samarbetar  i nätverk. Inom politiken har forskningen blivit ett instrument för att skapa sysselsättning och välstånd ute i samhället.

Ett ökat samarbete mellan industri och akademi uppmuntras (läs: prioriteras)  av statliga forskningsfinansiärer och av samhälle.

Ledordet är excellent forskning, centrumbildningar och inriktning mot entreprenörskap. Forskarna får redovisa antalet patent och designskyddade produkter som de har tagit fram i projekten.

Frågan är om konceptet kommer att lyckas. Framgångsrika entreprenörer är en sällsynt sort i den akademiska forskarmiljön. Grogrunden tycks inte vara den bästa.

 På Centre Day nyligen, på Moderna Museet, förklarade den fristående serieentreprenören och affärsängeln Jane Walerud vilka effekter det får. Inget av hennes nystartade företag kommer från forskningen.

Hon menade att man som forskare har mycket att förlora på att bli sin egen företagare. Det handlar då främst om pengar, om konsekvensen av att ge upp den ekonomiska tryggheten i akademin.

Som företagare saknar man det ekonomiska skyddsnät som du har som akademianställd forskare. Vare sig det gäller att vara hemma med sjuka barn eller fortsatt finansiering av projekt.

Kenneth Leverbeck

redaktör ForskarVärlden