Ur ett geologiskt perspektiv har jorden hittills befunnit sig i holocen. Nu är vi på väg in i an­tro­po­cen där människan spelar en allt mer central roll för den globala utvecklingen.

Olikt tidigare geologiska perioder på Jorden kan de långsiktiga globala förändringarna i antropocen inte för­klaras utifrån fysiken, kemin eller ens biologin.

Den förhärskande drivande kraften är människans förmåga att skapa och sprida ny tek­nik liksom sociala in­novationer, mer än andra arter, till individer och samhällen över generationer.

Det här diskuterades på Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) under ett se­mina­ri­um, ar­rangerat in­om ramen för The Gordon Goodman Award.

2014 års pris gick till klimatforskaren Sibyl Seitzinger, som leder Inter­na­tio­nal Geo­sphere-Bi­os­phe­re pro­gramme (IGBP), med kansli hos KVA.

Sibyl Seitzinger beskrev kemisten och forskaren Gor­don Good­mans betydelse för utvecklingen av det ve­tenskapliga samarbetet inom områ­det. Redan 1977 blev han ansvarig för Beijerinstitutet.

Tillsam­mans med Bert Bolin och andra forskare organiserade Gordon Goodman en rad möten och skapade nätver­k som led­de till att FN:s klimatpanel, IPCC, bildades i mit­ten på 1980-talet.

Det ökade internationella samarbetet har lett till en rad projekt under 2000-talet, bland annat genom utveckling­en av klimatmodeller men också genom studier av iskärnor.

Forskaren Sibyl Seitzinger talade om Antropocen och den centrala roll som det här innebär att män­ni­skan spelar för jor­dens fram­tida utveckling.

-Det betyder att vi människor mås­te fort­sätta att tänka framåt för att vi ska kunna skapa ett hållbart sam­hälle globalt, sa hon.

Uttrycket antropocen myntades ursprungligen av forskaren Paul Crutzen i början av 2000-talet. Se­dan dess har det skri­vits en rad ar­tiklar och böcker inom området.

Begreppet dyker numera allt oftare upp i klimat- och miljödebatter. Bland forskare har det blivit ut­gångs­punkt för en rad vetenskapliga projekt.

-Det står för ett behov av internationellt samarbete. Vi behöver bland annat få bättre förståelse av sambandet mellan lo­kal och global påverkan på miljö.

-Antropcen handlar inte ba­ra om klimatförändringar utan syftar också på alla de komplexa för­änd­ring­ar som människan åstadkommer i naturen, poängterade Sibyl Seitzinger.

Hon tog dammbyggen som exempel på mänsklig påverkan. Från 1800-talet och fram till 2000-talet har antalet dammar ökat kraftigt globalt. Det finns numera över 50 000 dam­mar.

-Den här utvecklingen påverkar distributionen av sedimenten i många floder. Det här påverkar ock­så kväveför­lus­terna från na­tur­liga källor.

Sibyl Seitzinger menade att vi har många prövningar framför oss på grund av miljöförändringarna. CO2-utsläpp till luften gör att för­sur­ningen av haven förväntas öka.

Kväve kan påverka klimatförändringen på många olika komplexa sätt. Lustgas (N₂O) är en kraftfull växthusgas. Tillförsel av gödsel inom jordbruket orsakar stora utsläpp av lustgas.

Ett annat globalt miljöproblem är ”black carbon”, dvs sotpartiklar, i atmosfä­ren. Även om utsläp­pen endast sker under kort tid så kan partiklarna påverka kli­mat och häl­sa under lång tid.

-Sot i at­mo­sfä­ren påver­kar klimatet genom att de tar upp värme. Sotpartiklar hamnar på andra plats efter koldioxid som miljöpåverkare, sa Sibyl Seitzinger.

Kenneth Leverbeck

maj 2014