Under de senaste tre decennierna har jordytan successivt blivit varmare – mer än un­der något av de föregående årtiondena sedan 1850, enligt FNs klimatrapport 2014.

1983-2012 har troligen varit den varmaste 30-årsperioden på norra halv­klotet under de senas­te 1400 åren.

De globala genomsnittliga temperaturökningen av markytan och havsytan visar på en upp­värm­ning med 0,85 ° C un­der perioden 1880-2012.

Förutom den tydliga uppvärmning som har skett under årtionden, uppvisar mätningar av yttempera­tu­ren på betydande skillnader mellan olika årtionden men också variationer mellan åren.

FNs klimatpanel konstaterar att trenderna utifrån mätningar av korta tidsperioder är myck­et käns­liga beroende på vilka start- och slutdatum man väljer och de återspeglar i allmänhet inte den lång­siktiga kli­matutvecklingen.

Sedan inledningen av den industriella perioden har upptaget av koldioxid i oceanerna lett till för­sur­ning av ha­vet, pH-värdet vid havsytan har minskat med 0,1.

Grönlands och Antarktis inlandsisar har minskat 1992-2011, troligen med större hastig­het under pe­rioden 2002-2011. Glaciärerna har också fortsatt att krympa.

I rapporten konstateras att snötäcket på norra halvklotet under vårarna har fortsatt att minska. Tem­peraturen i perma­frosten har fortsatt att öka i de flesta regioner sedan början av 1980-talet.

Den arktiska havsisen har minskat från 1979 till 2012 med 3,5-4,1 procent per de­cen­nium. Minsk­ningen har gått snabbast under somrarna.

Enligt FNs klimatpanel är det däremot mycket troligt att havsisarna i Antarktis har ökat 1,2-1,8 pro­cent per år­ti­onde 1979-2012.

Samtidigt är det troligt att det finns stora regio­nala skillnader i Antarktis – i vissa regioner sker om­fat­tande ökningar av havsisen medan den minskar i andra regioner.

Den genomsnittliga havsnivån globalt har ökat med 0,19 meter under perioden1901-2010. Sedan mitten av 1900-talet har havsnivån stigit mer än under tidigare två årtusenden.

Källa: IPCC Fifth Assessment Synthesis Report november 2014