Den etablerade förklaringen hos gemene man att den globala uppvärmningen beror på växthus­ef­fek­ten ger bara halva san­ning­en.

Det skriver forskare från MIT i en nyligen publicerad artikel i Proceedings of the National Academy of Sciences.

Klimatet på Jorden påverkas av balansen mellan två olika typer av strålning. Dels absorberar atmos­fären inkommande synligt ljus från solen, kortvåg strålning. Samtidigt avges infrarött ljus, det vill säga långvågig strålning, ut till rymden.

I alla klimatrapporter om de ökade nivåerna av växthusgaser i atmosfären är det upptaget av den utgående långvå­gi­ga strålningen från jorden som vanligtvis uppges som för­klaring till värmningen.

Men det här var något som förbryllade forskarna från MIT. De förväntade sig nämligen att den lång­vå­gi­ga strål­ning­en då skulle minska med ökade koldioxidhalter men det visade sig att strålningen öka­de.

Det här skedde också samtidigt som atmosfären absorberade mer och mer inkommande solstrålning;

Forskarnas slutsats blev att det istället är den ökade kortvågsabsorptionen i atmosfären som i slutänden leder till den globala uppvärmningen.

– Det var en märklig upptäckt och den stred mot vår grundläggande syn på den globala uppvärm­ningen, säger en av för­fattarna, Aaron Donohoe, forskar­assistent, University of Washington´s Ap­plied Physics Laboratory.

Forskarna kom förklaringen på spåren genom att göra datorsimuleringar och att bygga upp enkla ener­gi­balansmodeller. Resultaten visade att när den långvågiga strålningen fångas upp av koldioxiden då börjar jorden att värmas upp och påverka klimatet.

När havsisarna och snötäckena smälter så förvandlas de lysande vita reflexerna av solljus i iskristal­ler­na till mörka fläckar. Värmen ökar fukten i atmosfären vilket gör att mer kortvågig strålning ab­sor­be­ras istället för att studsa ut i rymden.

-Det finns två typer av strålning som är viktiga för klimatet. En av dem påverkas av koldioxiden i luften. Samtidigt finns det aero­soler i luftföroreningar som reflekterar solljus, säger Kyle Ar­mour, forskare, Department of Earth. Atmospheric and Plane­ta­ry Sciences, MIT.

Källa: MIT