Proteiner som programmerar celldöd hos alla högre organismer har från början haft en beskyddande effekt och bromsar åldrande, visar nya studier vid Göteborgs universitet, som publiceras i tidskriften Science.
Programmerad celldöd (apoptos), sker hos högre organismer och är ett kontrollerat sätt att döda celler under utveckling, till exempel genom att fingrar och tår frigörs från varandra genom att cellerna i vävnaden mellan dem dör, eller ett sätt att rensa bort skadade celler från en vävnad.
Den här självmordsprocessen aktiveras av en grupp proteiner som kallas kaspaser eller “celldödsprotein”.
Nu visar en forskargrupp vid Göteborgs Universitet, ledd av professor Thomas Nyström, att det kaspas som finns i jäst jobbar till fördel för cellen snarare än aktiverar celldöd.
Genom att öka mängden av detta kaspas så kunde man sakta ner cellernas åldrande och ge dem ett längre liv.
Detta är intressant också mot bakgrund av att vissa studier tyder på att humana kaspaser besitter både beskyddande och celldödande funktioner.
-Om man skulle kunna styra dessa funktioner åt de ena eller andra hållet skulle man också, i teorin, kunna påverka cellers åldrande, säger Thomas Nyström, Institutionen för kemi och molekylärbiologi.
Källa: Göteborgs universitet