En granskning från Riksrevisionen visar att UD:s hantering av biståndet inte är öppen och trans­parent. Det går inte att bedöma om biståndspengarna går till organisationer som är effektiva och uppnår bra resultat.

Riksrevisionen har granskat förutsättningarna för effektivitet i Utrikesdepartementets hantering av det multilaterala utvecklingssamarbetet, det vill säga bistånd till internationella organisationer.

Under 2013 gick 12 miljarder kronor av Sveriges bistånd till internationella organisationer.

Tre centrala delar i biståndskedjan har granskats – hur besluten fattas, dokumenteras och följs upp.
Granskningen visar att det inte går att förstå varför Sverige betalar en viss summa till en organisa­tion.

Besluten saknar ofta information om bakgrund, motiv och förväntade resultat. Inte heller besluts­pro­cessen är öppen och tydlig. En stor del av pengarna fördelas i en informell process av den poli­tiska ledningen, utan tydlig dokumentation.

Samtidigt är det formella ansvaret delegerat till UD. Detta gör att det blir otydligt vem som ytterst är ansvarig.

Sammantaget försvåras ansvarsutkrä­vande, kontroll och möjligheterna till insyn, enligt Riksre­vi­si­onen.

Dessutom skapas risker i hanteringen när kontrollen och insynen är begränsad. Brister och fel riske­rar att inte upptäckas.

Källa: Riksrevisionen.se