En lidarkarta över staden Kunguints i den ecuadorianska Amazonas avslöjar gamla gator kantade av hus. Arkeologer har upptäckt ett stort och mycket komplext system av antika städer som går tillbaka nästan 3 000 år i Amazonas regnskog.

Komplett med ett komplext nätverk av jordbruksmark och vägar, är upptäckten den äldsta och största i sitt slag i regionen.

Beläget i Ecuadors Upano-dal, ligger strukturerna i den östra foten av Anderna, enligt en studie publicerad i tidskriften Science. Efter mer än 20 års forskning upptäcktes de gamla stadskärnorna först när den ecuadorianska regeringen använde lidarteknologi.

”Jag har utforskat platsen många gånger, men lidar gav mig en annan vy av landet,” berättade arkeologen Stéphen Rostain, huvudförfattare till studien och forskningschef vid det franska nationella centret för vetenskaplig forskning (CNRS), till Live Science. ”Till fots har du träd i vägen och det är svårt att se vad som faktiskt gömmer sig där.”

Ett team av forskare från Frankrike, Tyskland, Ecuador och Puerto Rico genomförde en lidarundersökning som omfattade en yta på cirka 300 kvadratkilometer. Undersökningen avslöjade ett landskap fullt av organiserade mänskliga aktiviteter, inklusive mer än 6 000 rektangulära jordplattformar, såväl som jordbruksterrasser och dräneringssystem.

Enligt studien bildade dessa strukturer minst 15 distinkta bosättningar, som var förbundna med ett system av breda, raka vägar. Medförfattare Antoine Dorison, en arkeolog vid CNRS, sa att detta samhälles komplexitet är särskilt uppenbart i detta nät av gator, som var noggrant konstruerade för att korsa i rät vinkel snarare än att följa landskapet.

De senaste åren har lidar varit ett viktigt verktyg för att upptäcka spår av forntida civilisationer. Lidar gör det möjligt för forskare att undersöka områden med täta skog som är svåra att utforska till fots och gör det möjligt att skapa korrekta kartor på en bråkdel av tiden.

I augusti 2023 använde ett team av forskare i ett biologiskt område i Mexikos delstat Campeche luftburna lasrar för att skära igenom tät vegetation. Detta avslöjade gamla strukturer och mänskligt modifierade landskap under, inklusive pyramider, palats och en bollplan. Teamet kunde utforska det täta området på ett säkert sätt och identifierade den antika mayastaden som de upptäckte som Ocomtún.

Källa: Science januari 2024

Lidar – Light Detection and Ranging – en fjärranalysmetod för att undersöka jordens yta

Lidar är en teknik som vänder ljus i form av en pulserande laser för att mäta avstånd (variabla avstånd) till jorden. Dessa ljuspulser – i kombination med andra data som registreras av det luftburna systemet – genererar exakt, tredimensionell information om jordens form och dess ytegenskaper.

Ett lidarinstrument består huvudsakligen av en laser, en skanner och en specialiserad Lidarsensor.  Flygplan och helikoptrar är de vanligaste plattformarna för att samla in lidardata över stora områd, en.

Två typer av lidar, är topografisk lidar använder vanligtvis en nära-infraröd laser för att kartlägga landet, medan batymetrisk lidar använder vattengenomträngande grönt ljus för att även mäta havsbotten och flodbäddshöjder.

Avfall nyttjas i alltför liten utsträckning som en resurs för att bidra till hållbar och säker tillgång till kritiska metaller och mineral. Det är en slutsats i en rapport från IVA(Ingenjörsvetenskapsakademien).

”Omställningen till ett fossilfritt samhälle kommer kräva enorma mängder kritiska metaller och mineral. Ökad återvinning från uttjänta produkter är en viktig pusselbit för att klara den utmaningen”.

Det säger Christian Junestedt, expert på kritiska råmaterial på IVL Svenska Miljöinstitutet, som deltagit i IVA:s arbetsgrupp ”Cirkulära flöden” som nu presenterar sin rapport.

Idag återvinner vi bara en liten del av alla de kritiska metaller och mineral som behövs för att bland annat tillverka elbilar, solceller och vindkraftverk. Efterfrågan beräknas samtidigt mångdubblas om vi ska klara omställningen till ett fossilfritt samhälle.

Rapporten konstaterar att vi kan återanvända och återvinna mer, men för att göra det behövs nya långsiktiga spelregler som främjar cirkularitet(återvinning).

Idag saknas incitament, infrastruktur och kunskap för att konkret ta vara på använda produkter och slutligen materialåtervinna alla ingående metaller.

Många produkter är idag krångliga att plocka isär och därmed svåra att laga eller separera i rena fraktioner inför materialåtervinning. Det saknas också möjligheter för återvinningsbolag att samla större volymer avfall och därigenom få en mer kostnadseffektiv materialåtervinning.

– Det behöver bli mer lönsamt för producenter att satsa på design som underlättar cirkularitet. Det här är en av flera viktiga åtgärder som behöver komma på plats för att öka materialåtervinning av kritiska metaller och mineral, säger Mikael Dahlgren, som är IVA-ledamot och ordförande för arbetsgruppen.

Rapporten är en del av Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) projekt Vägval för metaller och mineral. Huvudfrågan har varit hur Sverige och Europa på ett hållbart och långsiktigt sätt ska säkerställa tillgången på metaller och mineral.

I rapporten deltar några av Sveriges främsta experter inom området och presenterar förslag till åtgärder för att stärka cirkulära material- och produktflöden med fokus på kritiska metaller och mineral.

Rapporten presenterades på IVA-seminarium den 20 mars och diskuterades av ledande experter inom området och en panel av riksdagsledamöter.

Källa: IVL Svenska Miljöinstitutet

Uppdaterad SMHI den 22 juni 2023

Vi vet att klimatet varierat under hela jordens existens. Det finns spår av både värmetider och av istider. Spåren som vi kan observera och analysera är delvis otydliga och därmed osäkra. Men några av dem är dock relativt säkra om än svåra att sätta exakta värden på.

När det gäller det gångna klimatet arbetar meteorologer, SMHI, främst med den period då det fanns direkta fysikaliska mätningar gjorda. Det innebär i praktiken perioden från 1859/60 då ett svenskt nationellt nät för väderobservationer upprättades. Det finns dock äldre observationer gjorda i Sverige främst de från Stockholm (från 1756 och framåt) och Uppsala (från 1722 och framåt).

Klimatet även långt tillbaka är av intresse för klimatforskare. Det kan studeras utifrån proxydata; exempelvis årsringar hos träd, sedimentavlagringar, pollen och även borrkärnor från is. Men det är inte något som SMHI sysslar med idag.

Istid även för 600 miljoner år sedan

Jorden har säkerligen varit nedisad inte bara under de senaste årmiljonerna utan även för cirka 300, 430 och drygt 600 miljoner år sedan. Däremellan har Jorden haft långvariga värmeperioder förmodligen utan nedisningar.

Många tecken tyder på att dinosauriernas tid var en varm period. Det vill säga från 250 miljoner år sedan och fram till dess de utplånades för cirka 65 miljoner år sedan. Värmen fortsatte fram tills de senaste istiderna startade.

Emellertid finns tecken som antyder att det fanns förutsättningar för istider även för omkring 150 miljoner år sedan. En hypotes som har lagts fram är dock att kontinenternas position på Jorden då inte var gynnsamt för uppkomsten av mera omfattande nedisning.

Den antarktiska inlandsisen började bildas för cirka 30-40 miljoner år sedan. Men mer omfattande nedisningar inleddes först för några miljoner år sedan.

Klimatpåverkan av meteoriter från rymden

Under resans gång har jorden även hemsökts av stora nedslag av meteoriter och kometer. Den mest kända är en meteorit som slog ner i Centralamerika för 65 miljoner år sedan. Den här händelsen innebar förmodligen slutet för dinosaurierna tid på Jorden.

Det kraftiga nedslaget av meteoriten orsakade dels en kraftig tsunami och dels slungade den upp stora mängder av partiklar i stratosfären Det gjorde att stoftpartiklar hindrade solens strålar från att nå jordytan under flera år.

Sett ur ett längre klimatperspektiv är ett nedslag av en meteorit ett dramatiskt men ett kortvarigt fenomen. Dess påverkan på det globala vädret finns säkerligen kvar under ett antal år men efter tio-tjugo år är klimatet sannolikt återställt. Skadorna på floran och faunan är säkert mycket mer omfattande.

Källa: SMHI

Krig, tortyr och politiskt våld dokumenteras fotas idag med mobilkameror och delas på sociala medier. Vad betyder detta för arbetet med mänskliga rättigheter?

Syftet med detta forskningsprojekt är att öka vår förståelse av det allt viktigare samspelet mellan digitala ögonvittnesbilder och den lokala och globala kampen för att värna mänskliga rättigheter.

Det digitala medielandskapet kännetecknas av att en allt större mängd och bredd av aktörer nästan rutinmässigt dokumenterar krig, tortyr, politiskt våld och humanitära kriser i ögonvittnesbilder som delas på sociala medier. Nya digitala bildteknologier och plattformar utmanar traditionella synsätt på hur arbetet med att dokumentera, driva kampanjer mot, och åtala brott mot mänskliga rättigheter fungerar, och vem som utför det.

På senare år har ögonvittnesbilder hämtade från sociala medier legat till grund för att personer har åtalats och dömts i svenska och tyska domstolar för krigsbrott i Syrien. 2000-talets globala proteströrelser, inklusive valprotesterna i Iran 2009, de arabiska upproren och Black Lives Matter-rörelsen, vittnar också om hur avgörande digitala ögonvittnesbilder har blivit, inte bara för att dokumentera och publicera orättvisor, men också för att hävda själva rätten att ha rättigheter.

Många kommentatorer har välkomnat denna utveckling som en demokratisering av arbetet för mänskliga rättigheter, men än så länge saknas systematiska empiriska studier av hur dessa nya populära former och praktiker av politiskt bildskapande faktiskt nu omskapar, och själva omskapas av, dominerande institutionella normer och praktiker för mänskliga rättigheter. Detta forskningsprojekt avser att adressera denna kunskapslucka.

Projektet kommer att använda en etnografisk metod baserad på intervjuer och studier av mediepraktiker, för att undersöka:

1. hur ledande internationella organisationer för mänskliga rättigheter använder sig av och definierar ögonvittnesbilder som ett bevisverktyg i sitt kampanjarbete
2. hur ögonvittnesbilder används och definieras som rättsliga bevis i domstolar
3. hur de gräsrotsaktivister som skapar och delar dessa ögonvittnesbilder själva definierar och mobiliserar rättvisepotentialen i dessa bilder.

Sammantaget ska dessa olika delstudier ge en ökad empirisk och teoretisk förståelse av hur digitala ögonvittnesbilder på olika sätt utvecklar och utmanar traditionella ramverk för mänskliga rättigheter och dessas förmåga att svara på och avhjälpa globala orättvisor och maktmissbruk. 

Projektledare: Kari Andén-Papadopoulos, professsor i medie- och kommunikationsvetenskap

Källa: Institutet för framtidsstudier