Många människor gör motstånd mot åtgärder som ska skydda dem mot klimatrisker? Det visar en studie från Lunds universitet som har kartlagt var, och i vilka sammanhang, olika grupper motsätter sig klimatanpassningar.

Studien har identifierat olika sorters motstånd; från det högljudda och organiserade som exempelvis öppna protester och rättsprocesser, till det vardagliga och tysta, som att kringgå lagen eller förlöjliga anpassningsåtgärder.

Det är forskaren Ebba Brink, postdoktor vid Lund University Centre for Sustainability Studies, LUCSUS som tillsammans med forskarna Ana Maria Vargas Falla och Emily Boyd har undersökt människors motstånd mot klimatanpassningar i 56 vetenskapliga artiklar, publicerade mellan 2009 och 2019.

Motstånd i landsbygdssamhällen, mot omlokalisering och infrastruktur

De flesta artiklarna i kartläggningen fokuserade på landsbygdssamhällen. I Moçambique, Tanzania, Spanien och USA motsatte sig människor exempelvis omlokalisering, införandet av nya, torktåliga grödor eller andra förändringar i sättet att försörja sig som ålagts av regeringar för att rusta mot torka och översvämningar.

I informella bosättningar i städer i Afrika, Latinamerika och Asien protesterade invånare mot klimatmotiverade vräkningar från flodslätter eller kustområden, och flyttade i tysthet tillbaka till sina hem efter att ha blivit omlokaliserade.

Boende på öar i Stilla havet som hotas av havshöjning gjorde motstånd mot policybegrepp som ”klimatflyktingar” och ”sjunkande öar”.

De ansåg att begreppen var ett sätt att förminska problemen och att de flyttade fokus från de aktörer som har bidragit till klimatförändringarna.

I andra fall, i Mexiko, Peru och i Sverige, gjorde folk, ofta medelklassen, motstånd genom att protestera mot infrastruktur och lagar som syftade till att skydda deras samhällen från översvämningar och andra klimateffekter. 

Studien visar att motstånd förekommer globalt och tar sig många former. Det kan vara ett legitimt sätt för människor att uttrycka sitt missnöje eller söka upprättelse när planerare eller politiker ignorerar att åtgärder kan ha negativa bieffekter.

– Tysta former av motstånd är vanligare för de utan makt och pengar, som exempelvis de bönder som valde att bara använda klimattåliga grödor på vissa delar av sin mark i Tanzania, säger professor Emily Boyd, föreståndare för LUCSUS.

Klimatanpassning ignorerar sociala och historiska sammanhang

Vad som motiverar dessa motståndshandlingar är, enligt forskarna, ofta bristande politisk representation, och att institutioner och regeringar misslyckats med att ta itu med de faktorer som ligger bakom människors sårbarhet för klimateffekter.

Många åtgärder ignorerar sociala och historiska sammanhang, som förtryck och kolonialisering, vilket kan påverka människors vilja att lämna sina hem eller förändra sitt sätt att leva. I strid med forskningen implementeras alltför många initiativ med en uppifrån-och-ner-ansats som har som mål att skydda befintliga ekonomiska intressen.

Även motstånd mot projekt utformade i samråd med lokala grupper

Studien fann också motstånd mot klimatanpassningsprojekt som ämnade utforma lösningar tillsammans med lokala grupper och samhällen. Forskarna menar att detta kunde bero på att deltagarna inte höll med om anpassningens inriktning (till exempel att byta matgrödor, arbeta gratis eller främja kvinnors ekonomiska frigörelse) eller att de fann att deltagandeprocessen i sig inte gick rätt till.

I sådana fall, där lokala eliter ’kapade’ samverkansprocesser och uteslöt mer marginaliserade röster, visade människor sitt tysta motstånd genom att baktala projektet, hoppa av, eller oinbjudna delta i möten.

Källa: Lunds universitet 15 augusti 2023

Dagens energidebatt är polariserad. Vindkraft ställs mot kärnkraft, uttryck som planerbar ställs mot icke planerbar energi. Det menar forskare på Chalmers.

I en nyligen publicerad forskningsrapport visar de att en ökad elektrifiering i samhället går att klara med en stor andel vind- och solkraft. Om systemet kombineras med åtgärder för flexibilitet. Den behövs både med och utan kärnkraft.

I rapporten ”Ett framtida elsystem med och utan ny kärnkraft – vad är skillnaden?” jämför Lisa Göransson, docent i Energisystem, och Filip Johnsson, professor i Energisystem och programchef, Mistra Electrification, hur tre olika elsystem för Sverige kan möta efterfrågan på el och uppfylla klimatmålen och industrins elektrifiering.
Om Sverige ska lyckas med elektrifieringen handlar det om att undanröja olika barriärer för att bygga ut ny elproduktion oberoende av kraftslag.

Bakgrunden till studien var att forskarna upplevde att kunskap och förståelse saknades om hur ett elsystem med stor andel förnybar elproduktion kan se ut och fungera.

– Med rapporten vill vi skapa en bättre förståelse runt de här frågorna, säger Lisa Göransson.

Forskarna upplevde att det fanns orimliga förväntningar på vad ny kärnkraft skulle innebära för det svenska elsystemet, som att den exempelvis skulle föra oss tillbaka till 90-talets stabila och låga elpriser.

– Den energipolitiska debatten har hamnat i en polarisering mellan vind- och kärnkraft, vilket är något av en icke-fråga eftersom kraftslagen har olika förutsättningar. Vindkraft, speciellt landbaserad, kan byggas ut redan nu medan kärnkraft tar längre tid att få fram. Dessutom är kostnaderna för kärnkraft osäkra i dagsläget, säger Filip Johnsson

I debatten har det låtit som att det finns två olika vägar fram, menar forskarna. En väg med mer planerbar elproduktion – underförstått där vi får ett stabilt elsystem med små elprisvariationer – och ett system med en massa vindkraft då elpriserna kommer att variera kraftigt. Studien visar att oberoende om Sverige har kärnkraft eller inte så kommer vi att få samma utmaningar och möjligheter.

– Det gemensamma, menar Filip Johnsson, är variationer i elpriset och behov av flexibilitet på användarsidan. Det senare ger också stora möjligheter till att skapa ett modernt elsystem som tillvaratar all el som produceras i vindkraftverk.
– Till exempel i form av smart laddning av elbilar, vätgaslagring för industrin och smart styrning av värmepumpar för uppvärmning. Här finns stora möjligheter men vi har hittills nästan inte infört något av detta i större skala, säger Filip Johnsson.

Källa: Chalmers tekniska högskola