Allt mer forskning visar att det behövs en mer holistisk inte traditionell reduktionistisk syn på forskning inom biologi och medicin. Det handlar om en forskningsinriktning som inbegriper både miljö och arv. Epigenetiken kan vara svaret.
Begreppet beskriver mekanismer som verkar i cellen runt genomet. Ordet epi i epigenetiken betyder närmast vid sidan av, och talar om hur gener kan slås på och av, och vilka gener som är aktiva samt hur aktiva de är.
Inom neuropsykologisk forskning har man länge vetat att stress tidigt i livet är associerat till ökad benägenhet för stress, kognitiva nedsättningar och psykiatriska sjukdomar senare i livet
De senaste 15 åren har det blivit allt mer tydligt inom forskning att epigenetiken är avgörande för de molekylära mekanismer som verkar och som ger dessa långsiktiga neurologiska effekter.
Stress tidigt i livet hos barn innefattar exempelvis sådant som undernäring, en tidig försummelse, psykiska trauma, hormonella störningar eller droger.
Att epigenetik kan förklara hur sådana miljöfaktorer ger olika fenotypiska uttryck hos människor och variabilitet både mellan individer, och inom en individ vid olika tillfällen, har visats i studier.
Allt mer forskning visar att allt inte är förutbestämt av våra gener; miljöns inverkan och hur vi lever har stor betydelse för hur generna uttrycks.
Diskussionen numera gäller inte längre om individers egenskaper beror på antingen arv eller miljö, i de flesta fall handlar det om en inverkan från både arv och miljö.
Epigenetiken knyter samman arv och miljö och öppnar upp för biologiska förklaringar till olika samband, hur exempelvis miljöfaktorer som miljögifter och livsstil påverkar en individ.
Epigenetiken visar allt mer att den här forskningsstrategin har framtiden för sig. Epigenetisk forskning undersöker vilka faktorer i miljön som påverkar gener och hur deras respons blir.
Forskarna undersöker inte generna isolerat, utan vill ta reda på deras samspel, vad som får dem ändra uttryck, i förhållande till den omgivande miljön.
Traditionell biologisk och medicinsk forskning utgår från en föreställning om att även i grunden komplexa samband kan beskrivas genom förenklingar – en reduktionistisk syn på forskning.
Läkemedelsutveckling visar därför ofta på oönskade effekter, främst i form av biverkningar, på grund av detta synsätt.
De främsta orsakerna till ett reduktionistiskt synsätt bland forskare har i de flesta fall varit praktiska.
Reduktionismen har underlättat för forskarna att bli framgångsrika inom sina gebit men samtidigt har nackdelarna hela tiden funnits med.
Kunskap om epigenetik framstår som allt mer viktig eftersom den kan att få stor betydelse för vår förståelse inom en rad olika områden. Epigenetik handlar om grundläggande cellmekanismer.
Det handlar om alla kunskapsområden inom forskning som på något vis har med levande celler att göra – exempelvis medicin, farmakologi, psykologi, pedagogik, miljövård och lantbruksforskning.
Med denna information kan forskarna gå vidare och undersöka om epigenetiska förändringar hänger ihop med exponering före födseln för olika kemikalier, utöver exempelvis bisfenol A.
Frågan är om det även finns samband mellan sådana epigenetiska förändringar och hälsoproblem som rör beteende, kognition eller neurologiska funktioner.
Genom att länka ihop experimentella och epidemiologiska studier försöker forskarna identifiera epigenetiska mönster som fungerar som markörer för störningar i hjärnutvecklingen beroende på exponering för bisfenol A och andra hormonstörande ämnen.
Med sådana kunskaper kan forskarna bidra till att förbättra riskbedömningen av kemikalier för att bättre kunna skydda oss och våra barn från exponering som påverkar vår hälsa.
Forskare har visat att exempelvis rökning, tedrickande, svält och sömnbrist påverkar vår arvsmassa via epigenetiska förändringar.
Sådana förändringar speglar hur kroppen svarar på olika yttre faktorer och kan hjälpa oss att förstå hur olika livsstilsfaktorer kan kopplas till hälsoeffekter.
Forskarna har till exempel sett att kvinnor som dricker mycket svart te får förändrad aktivitet hos gener som påverkar östrogennivåerna och gener som är viktiga i utvecklandet av cancer.
Det kan vara en förklaring till varför tedrickande har visat sig kunna skydda mot cancer.
För rökning ser man i stället att det påverkar gener som spelar en viktig roll för insulin och glukos. Det kan vara en koppling till den ökade risk för diabetes som finns hos rökare.
Brist på till exempel folsyra och vitamin B12 har negativa effekter på den epigenetiska regleringen av våra gener, vilket kan få stora konsekvenser under fosterutvecklingen.
Epigenetiska förändringar är reversibla, vilket betyder att förändringar kan rättas till. De senaste åren har därför metoder för att introducera epigenetiska förändringar utvecklats.
Man kan exempelvis stänga av gener som är nödvändiga för att en tumör ska kunna växa och på så sätt hämma tumörens tillväxt.
En större kunskap om hur epigenetiska förändringar uppstår, och hur dessa styr aktiviteten av våra gener, kan i framtiden leda till effektivare diagnostik samt till utvecklingen av nya läkemedel och behandlingsmetoder för många olika sjukdomar.
ForskarVärlden.se