Samhällets beroendet av el, drivmedel och personal är de stora utmaningarna när det gäller att säkra industriella informations- och styrsystem (ICS) vid kris och krig.
– Det omvända beroendet av ICS behöver också uppmärksammas. Varje myndighet bör kartlägga hur det ser ut inom deras område, säger Ulrika Eckersand, FOI, analytiker på avdelningen för Försvarsanalys.

Ulrika Eckersand är en av författarna till rapporten Industriella informations- och styrsystem i kris och krig – en studie om prioritering och fördelning av resurser.

Rapporten är beställd av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Datainsamlingen var klar i februari 2020, alltså strax innan coronapandemin bröt ut och beroendet av ICS-produkter och -tjänster prövades i skarpt läge.

– Det är viktigt att poängtera att rapporten inte undersöker hur det har varit under pandemin. Men de utmaningar vi identifierade är lika aktuella idag, säger Ulrika Eckersand.

Tidigare var Industrial Control System (ICS), på svenska ofta översatt till industriella informations- och styrsystem, en term som framförallt kopplades till industriproduktion. Men i takt med att samhället digitaliseras och elektroniska produkter kopplas upp till nätet blir ICS ett vidare begrepp.

– Samhällsviktig verksamhet är i många fall beroende av ICS för kontroll och styrning av sina verksamheter. Det gäller till exempel elproduktion, rening av vatten, ventilation i hus och medicintekniska produkter som respiratorer.

– Till de komplexa beroendeförhållanden som råder, kommer också risken för angrepp, inte minst cyberangrepp, säger Ulrika Eckersand .

Källa: FOI 19 oktober

Ett viktigt uppdrag för skolan är att lära eleverna hur de ska förhålla sig kritiska till information på nätet. För att uppnå detta mål behövs god tillgång på digitala och multimodala texter med olika synsätt. Men också ökad förståelse för hur den här typen av information är skapad.

Lisa Molin, forskare i tillämpad informationsteknologi med inriktning mot utbildningsvetenskap, har i sin avhandling undersökt viktiga förutsättningar för kritiskt digitalt textarbete i klassrummet samt hur arbetet kan utvecklas.

Samhällets digitalisering har gjort text och information allt mer digital och multimodal. Det betyder att materialet består av en kombination av text, stilla- eller rörlig bild, ljud samt interaktiva inslag. Det får konsekvenser för hur vi kommunicerar och lär oss, men också för vad det innebär att förhålla sig kritisk.

Digitalt och multimodalt material är komplext och kan tolkas och förstås på en mängd olika sätt. Att förhålla sig kritisk ställer då större krav på användaren.

Lisa Molin konstaterar att skolan har arbetat med källkritik ganska länge. Men för att eleverna ska kunna problematisera innehållet i digitala och multimodala texter på nätet krävs ytterligare steg än när man arbetar med traditionella texter.

Dels behöver eleverna få god tillgång till den här typen av material i klassrumsmiljön där de kan diskutera med klasskamrater och lärare. Det handlar då både om texter med varierat innehåll som kan möta elevernas olika erfarenheter men också om texter som lyfter en och samma händelse från olika perspektiv.

Men en god tillgång till information är dock inte tillräcklig, menar Lisa Molin. För att eleverna ska utveckla ett kritiskt förhållningssätt behöver undervisningen också uppmärksamma hur digitala och multimodala texter är konstruerade. Det innebär att bryta ner, analysera och diskutera materialet på djupet för att förstå hur olika perspektiv skapas.

Lisa Molin hävdar också att eleverna behöver uppmärksammas på hur budskap kan konstrueras med hjälp av en kombination av bilder och ljud, och vilka val som gjorts för att få vissa perspektiv att framträda.

Utbildningen handlar om att visa hur texter är distribuerade på nätet, av vem och i vilket syfte.

Det är också viktigt att förstå mekanismerna bakom filmklipp och att röster och miner kan vara förvrängda och manipulerade, så kallade ”deep fakes”.

Det betyder inte att eleverna måste förstå den bakomliggande tekniken men att de ser att det här fenomenet existerar och har med sig den kunskapen i mötet med texter online, betonar Lisa Molin.

Källa: Göteborgs universitet 23 oktober

Nyligen upptäckte och filmade en grupp dykare ett hål i Estonias skrov. I ett gemensamt uttalande skriver nu Sveriges, Finlands och Estlands utrikesministrar att de har kommit överens om att utvärdera de nya uppgifterna.

Kritik kommer nu också från överlevande, marina experter och allmänhet, mot den tidigare haverikommisionens slutsatser om vad som hände när Estonia sjönk.

Det är nog dags för den svenska regeringen och även svenska myndigheter att ta fasta på dykarnas upptäckter och kritikernas synpunkter.

852 människor omkom, varav 757 saknas, av de 989 som fanns ombord när fartyget Estonia förliste i Östersjön, mellan Tallinn och Stockholm, den 28 september 1994.

Estonia ligger på internationellt vatten men skyddas av en speciallagstiftning om gravfrid som har undertecknats av bland annat Sverige, Estland och Finland.

Tre experter inom skeppsbyggnad och marin teknik som nyligern intervjuades i morgontidningen DN konstaterar att nya undersökningar krävs.

Jan Grönstrand civilingenjör, arbetade under 1990-talet med ubåtskonstruktion inom den svenska Försvarsmakten.

Han tror inte att hålet kan ha uppkommit på annat sätt än genom en ubåtskollision. Att det lossade bogvisiret skulle ha slagit upp hålet är en omöjlighet, menar han.

Teorin om att hålet skulle ha uppstått där fartyget slog i botten är inte heller sannolik. I en dokumentation av platsen beskrivs botten bestå av mjuk lera och utan klippor.

Jan Grönstrand tycker inte att den svenska haverikommissionen ska vara med i en ny undersökning. Den ska vara internationell.

Olle Rutgersson, professor i skeppsbyggnadsteknik, delar också uppfattningen att en vidare undersökning är nödvändig.

Han tycker dock inte hålet ser ut som en kollisionsskada. Han tror istället att skadan har uppkommit när fartyget träffade botten.

Anders Ulfvarson, professor emeritus i marin konstruktionsteknik, vill inte spekulera i vad som kan ha orsakat hålet, men tycker att det helt klart borde undersökas närmare.

Han har länge varit av den åsikten att haverikommissionens rapport från 1997 borde kompletteras för att utröna varför Estonia sjönk så snabbt.

Kenneth Leverbeck/ForskarVärlden.se

Lunds kommun och Region Skåne har tecknat ett genomförandeavtal för att bygga en spårväg mellan Lund C och ESS. Det blir Skånes första spårväg i modern tid. Projektet är ett samarbete mellan Lunds kommun och Skånetrafiken.

Spårvägen möjliggör en omfattande stadsutveckling i området mellan Lunds centralstation och den framtida stadsdelen, Brunnshög. Det ska förtätas, förnyas och byggas ut längs med spårvägen. På sikt räknar Lunds kommun med ytterligare 50 000 människor som bor eller arbetar längst med stråket.

Linjen är 5,5 km lång, med 9 hållplatser, där Lund C och Skånes universitetssjukhus är några av Skånes största kollektivtrafiknoder.

2017 togs det första spadtaget och spårväggsbygget är igång. 2020 är det start för spårvägslinjen Lund C – ESS.

Se Omtalad forskningsanläggning kan läggas på is