Ny metod i kampen mot framtida pandemier

Ett nytt sätt att märka generna hos virus gör att vi nu vet mer om hur influensavirus tar sig in i celler. Forskare kan se hur viruset utvecklas genom att följa specifika mutationer.

Metoden är utvecklad i ett internationellt samarbete under ledning av forskare vid Stockholms universitet, och ger ledtrådar till hur framtida pandemier kan utvecklas och undvikas.

Influensa orsakar omkring 3-5 miljoner sjukdomsfall varje år. Eftersom influensaviruset ständigt förändras måste vaccinen göras om varje år för att matcha den variant av viruset som sprids. Influensavirus utvecklas på två sätt, antingen genom mutationer i genomet, eller genom att två olika influensavirus byter något av sina åtta gensegment med varandra. Senast detta hände var 2009, när två segment bytte plats och skapade den pandemiska svininfluensan.

Fram tills nu har det inte funnits teknik för att studera hur enstaka mutationer påverkar influensavirus i celler och det har varit mycket svårt att identifiera vilka faktorer som kan hindra två virus från att utbyta gener. Genom ett samarbete mellan Stockholms universitet, SciLifeLab, Karolinska Institutet och Leibnizinstitutet har forskare lyckats utveckla ett sätt att analysera influensavirus i celler och lungvävnad genom att märka virusgener så att de blir synliga.

Den nya metoden gör att det går att se hur influensavirusets gener tar sig till den infekterade cellkärnan för att kopiera sig själva, och det går att analysera olika infektioner som bara skiljer sig åt genom en enda mutation i virusen. Genom att använda metoden har forskarna upptäckt att det krävs att två olika virus tar sig in i samma cell inom två timmar för att de ska kunna utbyta gensegment.

– Den nya metoden kommer göra det lättare att undersöka hur mutationer påverkar hur farliga nya virus blir, och kan användas för att ta reda på vad det är som gör att två sorters virus kan utbyta gener. Förhoppningsvis kan den nya tekniken hjälpa oss att förutsäga sannolikheten för att en influensa ska utvecklas till en pandemi, säger Robert Daniels, forskare vid Stockholms universitet.

För att nå de målen behövs ytterligare forskning, men redan nu skulle metoden kunna användas för utveckla och analysera läkemedel som hindrar influensaviruset att ta sig in i cellen. I framtiden kan den också komma att utvecklas för diagnosticering av influensavirus och andra infektioner.

Forskningen är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Cell Reports.

Källa: Stockholms universitet

 

Barn med posttraumatisk stress kan botas på några timmar

Ett par timmars behandling kan räcka för att bota barn och ungdomar med posttraumatiskt stressyndrom. Det visar en studie som forskare från bland annat Lunds och Amsterdams universitet nyligen har publicerat i Journal of Child Psychology and Psychiatry.

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett allvarligt tillstånd som kan drabba den som utsatts för en traumatisk händelse som exempelvis en trafikolycka, en terroristattack, misshandel, våldtäkt eller förlust av nära anhörig. Tidigare forskning visar att vuxna kan behandlas effektivt med ögonrörelseterapi (EMDR) eller kognitiv beteendeterapi. Nu har forskare från Lund och Holland för första gången lyckats visa att behandlingsmetoden är effektiv även när det gäller behandling av barn och ungdomar.

I studien ingick 103 barn och ungdomar i åldrarna 8-18 år som varit med om allvarliga trauman. En del av barnen behandlades med ögonrörelseterapi som går ut på att man aktiverar det traumatiska minnet samtidigt som barnet ombeds fokusera på behandlarens finger som pendlar fram och tillbaka framför barnets ögon. Något förenklat kan man säga att effekten uppnås av att det traumatiska minnet ”suddas ut” något när det återupplivas samtidigt som en ansträngning måste göras för att följa behandlarens pekfinger med blicken.  

Andra barn i studien genomgick kognitiv beteendeterapi där barnet tillsammans med terapeuten fick skriva ner den traumatiska händelsen.

Källa: Lunds universitet

Terahertzvågor och grafen leder vägen mot framtidens kommunikation

Genom att utnyttja terahertzvågor i elektronik kan framtidens datatrafik få en rejäl skjuts framåt. Hittills har terahertzfrekvensen inte kunnat appliceras optimalt på dataöverföring, men genom att använda grafen har forskare på Chalmers kommit ett steg närmare en lösning.

Ett 60-tal unga forskare från olika delar av världen ska lära sig mer om bland annat detta när de träffas i Hindås den 25-30 juni inom ramen för grafenskolan Graphene Study.

Det är EU:s Chalmersledda jättesatsning Graphene Flagship som anordnar skolan, som i år hålls på hemmaplan och fokuserar på elektroniska applikationer av det tvådimensionella materialet med de många överlägsna egenskaperna.

Grafen är till exempel det tunnaste, starkaste och mest ledande materialet man idag känner till. Andrei Vorobiev, är forskare på avdelningen för terahertz- och millimetervågsteknik vid institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2 – och en av de många världsledande experter på området som kommer att föreläsa på Graphene Study.

– En av grafens speciella egenskaper är att elektronerna rör sig mycket fortare än i flertalet av de halvledande material som används idag. Tack vare det kan vi komma åt de höga frekvenser (upp till 1000 gånger högre än gigahertz) som terahertzvågorna rör sig i. Datakommunikationen blir då dels upp till tio gånger snabbare och kan överföra mycket större datamängder än vad som idag är möjligt, säger docent Andrei Vorobiev .

Forskarna på Chalmers var först i världen med att visa att en grafenbaserad transistor kunde ta emot och omvandla terahertzvågor, som i frekvens ligger mitt emellan mikrovågor och infrarött ljus, och resultaten publicerades i tidskriften IEEE Transactions on Microwave Theory and Techniques.

Att grafen även är ett flexibelt material gör att tekniken öppnar dörrar för en mängd olika användningsområden. Sakernas Internet med uppkopplade, smarta vardagsföremål kommer att kräva snabb internetöverföring via lättintegrerade antenner och sensorer, som även kan fästas direkt på kroppen för hälsorelaterad eller medicinsk användning.

– Ett annat område där vi ser stor potential är säkerhetsskanning på till exempel flygplatser. Genom att en grafenbaserad terahertz-skanner är böjbar får man en mycket bättre upplösning och kan utvinna mer information än om skannerns yta är platt, säger Andrei Vorobiev.

Källa: Chalmers tekniska högskola

Här är framtiden för självkörande bilar

Forskare vid Integrated Transport Research Lab, vid KTH, har tagit fram fyra potentiella framtidsscenarion för autonoma fordon. Självkörande bilar utvecklas i ett rasande tempo, och flera stora fordonstillverkare har annonserat att de kommer att fullständigt autonoma bilar ute på gatorna redan i början av 2020-talet.
Frågan är inte om utan när som självkörande bilar kommer att vara en vanlig syn på våra vägar. Det är många forskare eniga om, liksom att de självkörande bilarna har potentialen att förändra samhället från grunden, både vad gäller transporter och rörlighet.
I litteratur och forskning nämns båda positiva och negativa effekter. Bland de positiva finns smidigare trafikflöden. och möjlighet till ökad rörlighet för de som saknas körkort, samt ett minskat behov av parkeringsplatser. Självkörande bilar kan också bidra till att fler reser gemensamt, till exempel via bilpooler.
Bland de negativa effekterna kan nämnas ökad konsumtion av transporttjänster vilket leder till fler körda kilometer per bil. Detta förstärks av att tomma självkörande bilar kör runt. Då självkörande bilar kommer att kosta en hel del kan klyftorna mellan olika inkomstgrupper i samhället vidgas.
Det är på grund av detta som forskarna valt att titta närmare på framtiden för självkörande bilar, och ta fram olika scenarier.
– Självkörande fordon är hajp just nu, men en sak är säker: de kommer att komma. En sak är extra intressant, och det är att det går mycket snabbt. Hade någon frågat en forskare för fem år sedan när de självkörande bilarna skulle finns på våra gator skulle svaret vara år 2040. För två år sedan hade svaret blivit 2030 och idag säger tillverkarna ”runt 2020”. Vanligtvis brukar teknikutveckling drabbas av förseningar, säger Anna Pernestål Brenden.
Det finns många olika visioner, fortsätter hon, vilket bidragit till en mycket spretig framtidsbild. För att få till en gemensam plattform, både för KTH och hela Sverige, så har de fyra scenarierna tagits fram.
– Den viktigaste poängen med denna studie är att dels inse att vi idag inte vet hur samhället kommer att se ut, dels att det är nu vi bestämmer vad som kommer att te sig. Visst kan man tänka sig att det finns gott om tid att ändra på saker senare, men då ska man samtidigt ta hänsyn till att vi redan nu bygger in val i systemet.
Förutom Anna Pernestål Brenden har även forskarna Ida Kristoffersson och Lars-Göran Mattsson arbetat med scenarierna och rapporten.
Källa: KTH