Frågan ställdes av forskare vid Lunds och Stock­holms uni­versitet i det statsvetenskapliga forsk­nings­programmet Demokrati bortom nationalstaten? Transnationella aktörer och globala styrfor­mer. Slutrapporten presenterades i septem­ber.

Forskarna konstaterade att rapporten reser en rad frågor som borde enga­gera både politiker och en politiskt intre­sserad all­mänhet.

– Dagens globala agenda handlar mest om olika flöden: mänskliga flö­den över statsgränserna och finansiella flöden. Medan aktörerna agerar utifrån nationella territorier, sa forskningsprogrammets ledare, professor Christer Jönsson, Lunds universitet,

Han menade att den trans­nationella dimensionen är av allt större vikt för att förstå poli­tiska skeen­den i dagens värld.

-Internationella organisationer och deras medlemstater har i ökad ut­sträckning kommit att se trans­nationella aktörer som nyttiga samarbetspartners snarare än som besvär­liga antagonister, sa Christer Jöns­son.

Forskarna konstaterar att om man ser demokratisering som en långsiktig process kan man möjli­gen sä­ga att de senaste decennier­na uppvisat en viss utveckling i demokratiserande riktning på det glo­ba­la planet och att transnatio­nel­la aktörer spelar en viss roll i den utvecklingen.

Samtidigt visar analysen att graden av demokrati bland medlemstaterna (dvs demo­kra­ti nationellt) är en vik­tig förklaring till de internationella organisationers öp­p­en­het gent­emot transnationella ak­törer.

På global nivå har de senaste decennierna inneburit att den privata sfären har gjort inbryt­ning­ar på områden som tidigare betraktades som offentliga.

Samverkan mellan FN och företag å ena sidan och NGOs å andra sidan är indikation på att gräns­linjerna mellan offentligt och privat blivit allt mer diffusa och att såväl företag som frivillig­organi­sationer förväntas ta ett större samhällsansvar, skriver forskarna.

Forskarna konstaterar även att utöver att före­tags­världens och civil­samhällets aktörer har fått tillträde till flertalet internationella organisationer och har in­gått partnerskap med olika FN-organ (där tyngd­punk­ten legat på forskning) figurerar de även i informella nätverk. De står ibland för privat regle­ring utan inblandning av stater och mel­lanstatliga organisationer.

Enligt Christer Jönsson har den växande rollen för transnationella aktörer uppmärksammats av fors­kare inom området internationella relationer men förekommer sällan i den allmänna politiska debat­ten.

-Dock reser våra forskningsresultat en rad frågor som borde engagera både politiker och en politiskt intre­sserad allmänhet mera, sa Christer Jönsson.

Han undrade hur man till exempel ska förhålla sig till det faktum att interna­tio­nella organisationer som hanterar globala finansfrågor är de som är minst öppna gentemot trans­na­tio­nella aktörer.

-Skulle medverkan av andra intressen än finansmarknadens huvudaktörer kunna förhindra finanskri­ser av den typ världen genomlever och försöker mildra effekterna av dessa, undrade Christer Jöns­son.

Han menade dessutom att kraven på mindre öppna internationella organisationer som en rad auk­to­ri­tä­ra stater har börjat fram­föra borde uppmärsammas mer, och att sam­ord­nade motstrategier behöver utarbetas.

I rapporten konstateras att sedan 1990-talet står klimatfrågorna högst på den internationella dagord­ningen. När dessa behand­las i olika internationella fora deltar vanligtvis fler frivilligorga­nisationer än regerings­representan­ter.

Samma utveckling kan ses inom Förenta Nationerna. FN är en mellanstatlig organisation , men FN-stadgans artikel 71 öppnar möjligheter för FN:s ekonomiska och sociala råd(ECOSOC) att er­bjuda konsultativ status till NGOs(frivilligorganisationer) som är verksamma i frågor inom rådets behö­righet.

Till en början följde ECOSOC en restriktiv linje: 1948 hade endast 41 NGOs beviljats konsultativ status. Idag rör det sig om över 3000.

FN höll länge företagssektorn på avstånd. Under 1970-talet sågs de växande multi­na­ti­o­nella före­tagen till och med som ett hot mot staters suveränitet.1974 bildades också UN Centre on Trans­na­tional Corporations med uppgift att kritiskt granska multinationella företags verk­samhet, speciellt i utvecklingsländerna. Men detta organ avvecklades 1993.

När Kofi Annan tilträdde som FN:s generalsekreterare 1997 propagerade han istället för ökat samar­be­te med näringslivet.

År 2000 bildades FN:s Global Compact, ett partnerskap med företagsvärlden. Deltagande i Global Compact förutsätter att företag ansluter sig till FN:s värderingar och tar aktivt ansvar för tio princi­per inom fyra områden: mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och bekämp­ning av korruption. Idag är mer än 8 000 företag i 145 länder medlemmar.

Kenneth Leverbeck

oktober 2015